Bojan

Vykort från sommaren

Publicerad 2019-11-16 17:32:00 i Segling,

Det känns som att det var länge sedan det var sommar. Den första snön kom förra veckan, och det säljs julmust på ICA. Därför finns en överhängande risk att vad som skrivs framöver kan bli en aning sentimentalt. Ni får helt enkelt stå ut med att mina sommarminnen blir alltmer stöpta i ett romantiskt skimmer. Så i exposén över sommarseglingen, var var vi?

-Jo här! På Husarö....

Det skulle bli en längre segling, så vi hade ställt alarmet för att komma upp i tid. Jag gick upp ur kajutan och stack ut huvudet i morgondiset. Högst upp på dagordningen stod disken. Vi har en hink som man kastar överbord för att hämta diskvatten. Sedan får man sitta i sittbrunnen eller, som i detta fall, på bryggkanten och skrubba. Samtidigt låg Elin i detta tillstånd:

Efter att ha diskat behövde jag skölja ur skålarna och besticken, så jag sträckte mig ut över bryggkanten med en löddrig kastrull. Jag slant och tappade kastrullen. Den sjönk snabbt ned mot botten. Fan*!&*/!^Kuken!

Elin vaknade till liv. Vi har bara två kastruller ombord, så jag hade inget val; jag började rota efter min handduk. Sedan hoppade jag i och började dyka längs botten. Det tog ett tag. Jag började huttra, men till sist:

Vi käkade frukost och lade ut. Det blåste svagt sydväst - perfekt för att ta sig ut i ytterskärgården.

Planen var att ta sig till Kallskär och äta lunch. Men vi kunde inte stanna där över natten för det skulle blåsa upp, och vi var rädda för att fastna där ute dagen därpå. Efter lunch på Kallskär tänkte vi segla innåt igen mot Möja.

För att ta sig ut till Kallskär, behöver man korsa en stor fjärd där det finns en massa småskär och grynnor. De bildar en sorts undervattenslabyrint som man behöver ha stenkoll på för att inte köra på något. Ett problem var att vi teknikproffs inte kunde få igång GPS:en så vi fick navigera old-school med hederliga sjökort. Det var inte helt lätt, öarna blir så lika varandra och ofta smälter två öar ihop till en så att man blir alldeles desorienterad. Vi fick vara på vår vakt helt enkelt.

GPS-problem

Trots tekniska problem lyckades vi segla genom alla skär och grynnor. Det blåste lite hårdare ute på fjärden. Seglen sträcktes ut och det porlade i akterspegeln (baken på båten).

Snart började Kallskär närma sig och vi kände oss hungriga. Seglen togs ned och vi drog igång motorn. Den lilla utombordaren får kämpa hårt när det går lite högre sjö. Om det kommer en större våg börjar propellern tugga luft och motorn blir lite tokig. Så jag fick sitta med ena handen på rodret och andra handen på motorn för att försöka parera vågorna så gott det gick. Vi kom in innanför en udde och började ta fram ankare och tampar och snart letade vi upp en vik där vi kunde lägga oss för att laga lunch och ta det lite lugnt. Vi gick in i ett smalt ställe med gott om klippor att ligga vid. Vattnet var så klart att man kunde se stenarna som låg på botten. Vi bestämde oss för en klippa och kastade ankaret, men när vi hade en halvmeter kvar till landstigning och jag skulle spänna upp ankaret för att bromsa in oss släppte ankaret. Snabbt satte jag i backen, men kölen slog i berget så att det vibrerade i hela båten. Vi fick göra omtag, och sätta i ankaret igen. Men samma sak hände igen. Vi cirkulerade i viken och vi dunsade i med kölen. Ankaret ville helt enkelt inte sätta sig. Nu var blodsockret rejält nere, vi ville bara få en lugn stund och kunna laga lite mat, men nej - det jävla skitankaret ville inte. Vi lämnade viken och åkte ut på fjärden igen, med sikte på Möja, och lagade lunch under motorgång.

Det kändes motigt, det hade varit så fint där ute. En kombination av stress, hunger och irritation gjorde att vi inte fick några bilder därifrån. Därför kommer några bilder från när vi vände om istället.

Seglingen tillbaka blev, trots motorgångs- och panikmatlagning, väldigt fin. Det blåste alldeles perfekt, och kolla solen! Vi åkte till Kålö där båtklubben har en hamn. Tänk att man kan kalla sig delägare av en ö, som medlem i båtklubben.