En midsommarnattsdröm del 3
Tältarna (på bilden i grönt och i jeansskjorta) var otroligt morgonpigga. Som exemplariska gastar hade de, på nolltid, packat ihop sin sovplats och börjat fixa frukost. En ny limpa plockades fram tillsammans med tahini (det där kletet som man gör hummus på) som resten av besättningen introducerades för som ett "inte alls konstigt pålägg". Det bör även sägas att dessa två är sedan lång tid tillbaka erfarna tältare och kunde därmed inviga kabyssen i okonventionella metoder att göra kaffe på.
Vi tackade av Megan som skulle segla hemmåt. Gastarna diskade och stuvade i ordning Bojan för kryss. Under natten hade vi fått vindvrid och nu blåste det ganska rejält utanför vår midsommarvik.
Tyvärr saknas en del bilder från seglingen. Vinden tutade i riktigt rejält och hela besättningen hade fullt upp med att skota, navigera, burka och slå. Efter segelsättning insåg vi att det blåste för mycket för fulla segel. Vi bestämde oss att byta till stormfocken. Runt Gällnötrakten ligger öarna tätt inpå varann, vilket gör att vinden beter sig lite speciellt. Vi hade kraftiga byar. På kryssen satt V i lä. En by drog i seglen rejält så att Bojan krängde till så mycket att V plötsligt satt i vattnet.
I ett sund hittade vi lä. Vi kunde fika, känna solen på ryggen och hämta oss lite. Några motorbåtar puttrade förbi och V blev alldeles till sig. Men, det är ju han! I en liten fiskebåt hade V fått syn på nästa kändisspan - en föredetta Paradise Hotel-snubbe. Telefoner togs upp, och snubben scrollades fram på insta. I en instastory kunde vi se att denne hade klivit på en blå fiskebåt; lyckan var total.
Vi kom ut på nästa fjärd. Med ny energi kryssade vi upp till St. Kalholmen.
När vi kom in genom sundet ekade musik längs klipporna. Musiken växte sig starkare allt längre in och snart såg vi att de hade fest vid vandrarhemmet. Det här var inga vanliga högtalare utan ordentlig DJ-utrustning. Det dansades, röktes och drack. Det kändes väldigt märkligt. Vi som hade kämpat ute i vinden hela dagen möttes av något som liknade ett rave som åtminstone hade pågått i 48 timmar. Mitt ute i skärgården!
Vi lade till. Tog ut focken som hade legat hela dagen nere i båten och vek ihop på klippan.
Sedan blev det ö-promenad. Dels för att känna fast land ett tag, dels för att spana lite på klientelet vid värdshuset. De var stockholmare, det var uppenbart. Några som skulle bege sig av (med taxibåt?!) drog sin packning i rullväskor. Det var lite Stureplanstyper och jag tänkte att vi skulle behöva stå ut med dem hela kvällen. Men de spelade faktiskt bra musik. V slog sig ned vid ett bord, pratade lite medan vi andra tittade rakt ned i klippan. Han kom tillbaka som slagen av blixten - Rebecka & Fiona!
Kändisspan nr 3!
Redaktionen på Bojanexpress har haft lite problem med bilder. Men vi lovar att bättra oss.
