En midsommarnattsdröm del 1
Vi hade bunkrat. Slagits med kundvagnar på ICA Maxi. Som förstärkning hade vi med oss V1, perfekt lämpad för uppdraget då han har ett hundårs erfarenhet av att jobba i delin. Vi kryssade mellan semesterstinna landkrabbor över jordgubbar, sill och potatis. Vi packade papperskassar fulla och lastade en Toyota med allt man kan behöva för en midsommarhelg i skärgården.
På varvet lyckades E och V få tag på en vagn för att bära ut hela lasten till bryggan. De började stuva in allt ombord medan kapten hämtade nysvarvade träben (mer om dem sedan). Det var varmt som fan, och E fick skynda med att stoppa ned halloumin i kylboxen innan klamparna smalt till vatten.
Vi riggade på, laddade batteriet, tankade tvåtaktaren och hämtade take-away från samma food-truck som fru Parnevik. Det var helgens första kändisspan.
Några dagar tidigare hade vi rensat och fixat i ordning för att allt och alla skulle få plats. Det var en del att göra.
Snart anlände V2 och J. Besättningen var fulltalig. Vi kastade loss sent på kvällen. Men det var ju dagen innan midsommar så det ser ljust ut på bilderna -"Lord, what fools these mortals be!"
Vi var inte ensamma ute på havet. Förutom alla söndagsseglare skulle vi slå följe med en viss M, kapten på Megalomani. Han skrattade åt oss över telefon och anklagade oss för storhetsvansinne när vi sa att vi inte hade kommit längre än till Valöarna. Hånet ekade i huvudet när vinden mojnade: "Ni kommer aldrig fram". Det var inte mycket att göra. Seglen togs ned, kaffet sattes på kokning och vi tuffade långsamt förbi Grinda med snurran. Solen gick ned, även dagen innan midsommarafton.
Snart var vi framme vid första stoppet. Det kom att bli Örsholmen efter överläggning med Megalomani. Vi möttes vid bryggan med glada tillrop och bastu. Besättning var dock alldeles för trött för bastu, så det blev nattbad och skrämma grannbåten istället. Kvällen avslutades med skepparmöte i kajutan. Ett nytt mål skulle stakas ut.
Morgonen efter startade med mycket att göra: ett sittbrunnsbord skulle monteras, vant skulle spännas, tält tas skulle ned och stuvas undan. Snart blev det grötfrukost i sittbrunnen. Eftersom Bojan är dåligt uttrustad för att laga kaffe till många blev det en halv kopp svart per gast. Allteftersom sysslorna avlöste varann blev det allt glesare på bryggan och besättningen blev allt ivrigare i att komma iväg. Det gällde att komma fram och lägga till innan någon annan båt skulle ta vår plats.
Snart kom Megan ifatt oss och kappseglingen började.
Fin vind! Det blåste på bra och vi gjorde stadiga fem knop. Vid det här laget hade besättningen börjat hitta sina positioner och vi kunde hålla jämt mot den andra båten. Kapten tappade sin keps i vattnet och skeppet fick öva manöverbord-manövrering.
Vi kom i land. Det var egentligen synd att avbryta seglingen så snart, men vi var nervösa över att öarna skulle befolkas av midsommarfirande motorbåtister och annat pack. Strax innan lunch hade vi hittat vår klippa där vi skulle göra midsommar. Men först: alla skulle bada, OJ VAD ALLA SKULLE BADA.
