Bunkring - en golgatavandring
Skepp ohoj!
Förra veckan var vi äntligen färdigjobbade och vi hade kommit hem från en första semestervecka i Finland. Nu var planen att köra en riktig långsegling. 8 dagar i sträck låter kanske inte så mycket för världen, men då får man ha i åtanke att vi tidigare bara hade varit ute i maximalt tre dagar i taget. Så vadsomhelst kunde hända (vi tänkte: "är det nu vi sänker den här skutan?").
Vi hann hem till Uppsala för att slänga kläderna från Finland i tvätten och för att vattna alla växter. Sedan bar det av mot Åkersberga. Men punkt ett på attgöra-listan hade inte något med Bojan att göra; vi skulle gå på bröllop!
Kolla vilken pangbrud, tio av tio! Lonkero-apelsin var en upplevelse i sig själv, ganska revolutionerande. Det var Eric och Miranda, nu makarna Hedrén, som gifte sig. Vigseln hölls i Österåker kyrka där jag inte har varit sedan vi firade Lucia på mellanstadiet. Sedan var det flådig fest på golfklubben. Tack brudparet, och grattis igen!Vi vaknade upp på Bojan. Det var varmt och svettigt i kajutan, kostymen var skrynklig. På fördäck syntes leriga spår efter högklackade skor. Trots sen vickning på bröllopet vrålade våra magar, men vi hade ingen frukost ombord. Planen var att bunkra upp med mat för veckan och sticka iväg så snabbt som möjligt. Det blev en långkörare på ICA (hallå, spons?) där vi gick fram och tillbaka mellan frysdiskar och torrvaror. Ett berg började torna upp sig i varukorgen och kassören gav mig det längsta kvittot som jag någonsin sett. Storhandling på tom mage resulterade i vattenmeloner, chips, bake off-kakor och läsk som vi packade ned i kasse efter kasse. Totalt blev det sex påsar och två ryggsäckar som vi kånkade på. Svetten rann i den gassande solen och asfalten kändes klibbig under fötterna. Gårdagens festligheter gjorde sig påminda och våra ryggar blev helt mörbultade i vår golgatavandring till bryggan.
Till slut kom vi fram. Det åts frukost, batteriet sattes på laddning, färskvattendunken fylldes på, seglet veks ut, maten stuvades i ordning, och vi kunde äntligen sticka iväg!
Vi rörde oss långsamt ut från hamnen, misstänkt långsamt. Lät inte motorn lite konstigt? Jag började fundera på om vi hade lastat båten för tungt, och ett skeppet Vasa-scenario började spelas upp i mitt huvud. Vi gjorde en paniktillägning vid en boj och jag tog upp motorn. Propellern var insnärjd i ett nystan av sjögräs. Vi måste ha backat rakt in i en undervattensbuske. Propellern rensades och det var en lättnad när motorn startade som den skulle. Vi puttrade ut på Trälhavet och satte segel. Äntligen påväg.
